Sköna repliker..
Det är Wild kids som visas.
Dottern - Det här är lite läskigt.
Jag - Är det ?
Dottern - Ja..eller det KAN vara lite läskigt. I grottan kan det finnas monster..och spindlar..typ.
Jag - Typ?
Dottern - Ja.
Jag - Ok.
Lite bilder från förra året..
Här kommer några stycken därifrån och därefter.
Som ni kanske minns så önskade sig dottern min en tårta med ljus i julklapp.
Jag lyckades tyvärr inte föreviga den oslagbara minen när hon upptäckte att
tomten hade ordnat detta.
Hon stoppade ner ett finger, provsmakade och utbrast sedan förvånat:
"Det är ju en tårta!..Med ljus!"
Och så här fin var den när vi hade tänt alla ljusen.
Dottern fick även en fin docka som blev hennes bästa vän.
Elisabeth fick hon heta.
Här ligger de och sover, helt utslagna dagen efter.
Julstjärna i ny tappning...
Och julstjärna i originaltappning.
Returrätt?
Varning.
Nedanstående inlägg innehåller text som kan verka stötande på småbarnsföräldrar.
Den innehåller stora doser med ironi.
Känsliga personer varnas.
Fick ett erbjudande idag som dottern blev eld och lågor över.
Nämligen Góbokens abc böcker.
De skrev att barnen lättare lär sig läsa med hjälp av dessa.
Frågan är vad som händer om barnet inte lyckas med detta.
Har man rätt att skicka tillbaka det då?
Barnet dvs.
Böckerna kan man ju sälja på tradera om inte annat...
Därför!
Den kan vara ganska "agressiv" och hålla i sig i flera år.
Har man tur så lär sig barnet något av detta.
Det verkar tyvärr som att denna sjuka tillsist har drabbat min dotter.
Jag pratar självklart om "Varför då?" sjukan.
Här nedan följer ett exempel.
Dottern - Där kommer en buss.
Jag - Ja, det stämmer.
Dottern - Varför då?
Jag - Vaddå varför då?
Dottern - Ja..varför kommer den?
Jag - Jaha..den kommer för att den ska komma nu enligt tidtabellen.
Dottern - Jaha. Varför då?
Jag - För att SL har bestämt detta.
Dottern - Men varför då?
osv osv
Det är tur att man är utrustad med en stor portion tålamod.
Det lär behövas de närmaste åren..
Första tecknet på empati?
Vid matbordet..
Dottern - Mamma, vad är det på Bolibompa idag?
Jag - Jag tror det är den lilla prinsessan först..och sen är det nog Philofix.
Dottern - Ok.
Halv sju så börjar det ett annat program än Philofix.
Dottern (med medlidsam blick) - Åååhh..stackars mamma..
Jag - Va? Varför då?
Dottern - Jamen, det var ju ingen Philofix idag..
Jag - Aha. Det gör inget.
Dottern - Säkert?
Jag - Ja, alldeles säkert.
Dottern - Ok. Hoppas att du inte blir ledsen sen då.
Jag - Nejdå.
Böcker jag väntar på att bli filmatiserade..
1. Les Miserables.
Det har förvisso gjorts en film men inte av musikalen tyvärr.
2. Kristina från Duvemåla. Baserat på musikalen den också.
Filmatiseringen av Utvandrarna/Invandrarna har jag bara en sak att säga om. Nej Tack.
Böckerna däremot är underbara.
3. Diana Gabaldons serie om Främlingen osv.
4. Wilbur Smiths serie om släkten Courtney
Detta är bara några få, men kan inte någon ta itu med detta snart.
Snälla.
Eller ska jag bli tvungen att bli rik och göra det själv?
Nog för att jag har längre ringfinger än pekfinger, men ändå.
Dagens i-lands problem..
Ibland så fastnar papperet någonstans i mitten.
Detta leder till att man sitter och rullar först åt ena hållet några varv och sedan åt andra hållet några varv.
Detta att för den delen inte alls få tag på den försvunna pappersänden.
Till slut så ger man upp och river tag en bit papper mitt i.
Tro inte att man får tag på en stor bit papper på detta vis.
Nejnej.
Man får istället, om man har tur, en bit papper på ca 5 cm och hundra småbitar som ramlar ner på golvet.
Och det är i detta skede som man får syn på den försvunna pappersänden.
Det är förjävligt.
Men det är som sagt ett stort, fett, onödigt, i-landsproblem.
Samtal i bussen..
Dottern - Mamma, vet du vad jag gjorde idag?
Jag - Nej, vaddå?
Dottern - (fniss) Jag nöp Sandra i rumpan..(fniss)
Jag - Nejmen gumman. Så får du inte göra, då kanske hon blir ledsen.
Dottern - Nej.
Jag - Vaddå nej?
Dottern - Nej, hon blev glad..(fniss)
Jag - Eeh..blev hon glad?
Dottern - Jaa.. och ledsen. Hon blev både glad och ledsen.(fniss)
Jag - Ok...men du sa förlåt sen hoppas jag?
Dottern- Jadå.
Jag - Bra.
Jehovas vittnen i framtiden...
Telefonterror.
Synd att inte jag var hemma när de ringde.
Kan föreställa mig hur det samtalet skulle ha låtit..
Jag - Hallå?
JV - Hej, jag ringer ifrån Jehovas Vittnen..
Jag - Haallå?
JV - Hej, hallå, hör du mig?
Jag - Nej, det gör jag inte.
JV - Eeh..nehej..
Jag - Nej, så vi får nog ta och avsluta nu.
JV - Ok..
Skulle ha varit ganska kul.
För mig iallafall.
Men så är jag en ond människa också.
Ond och ganska sen.
Jaja, kunde vara värre.
Boken om klimp..
Den skulle heta "365 olika maträtter du inte visste att du kunde använda klimp till, och lite till."
Men det blev lite svårt. Hittade ingen inspiration. Och sen var ju titeln kanske lite för lång.
Så jag kanske tänker om. Gör en kokbok om nudlar/nudelsoppa istället.
Man får ju faktist med både olja och kryddor numera!
Fast det kanske har varit så ett bra tag, vad vet jag.
Jag har ju alltid varit lite sen.
Med lite våld och vilja?
Dottern (pekandes) - Vad är det där?`
Jag - Det är två korgar som jag tänkte vi kunde göra ngt kul med.
Dottern - JA!, Vi kan göra smällkarameller!
Jag - Njaa, det går nog inte. Men vi kanske kan göra ngt annat?
Dottern (lite besviket) - Åh, ok då.
Man vet att man har druckit för lite vatten när...
2. Läpparna börjar dra sig uppåt och visa tandköttet.
3. Händerna känns som fint sandpapper.
och med det skrivet så ska jag gå och hämta en kopp med kaffe..
Minnen som ger gåshud..
Fördelen är att man då samtidigt kan lyssna på musik.
Jag har idag valt musikalen Fantomen på operan, vilket får mig att tänka på när jag var i london senast och såg Les MIserables.
Jag vet. En helt annan musikal, men same same but different.
Ni kanske undrar varför jag inte lyssnar på den istället.
Lugn. Det är en dag imorgon också.
Men hursomhelst.
Jag var som sagt i london för..hmm, 6 år sedan och såg sagda musikal.
Vi hade rent ut sagt skitplatser men det gjorde ingenting.
När ljuset slocknade och inledningen började så var man trollbunden.
Och jag fick gåshud. Inte bara på armarna, utan hela kroppen. Tilllochmed kinderna.
Och idag när jag sitter här och reggar och lyssnar på Fantomen på operan så fick jag gåshud igen. På kinderna.
Tur att det är fjun som man har där och inte hårstrån.
Skulle se ganska kul ut annars.
Som en blåsfisk.
Fast inte lika rund då.
Bring it on..
Jahapp.
Den som lever får se.
Jag återkommer om några år om detta så får vi se om den tesen stämmer.
Here we go again...
Dottern - Jag fyller år snart.
Jag - Ja, det stämmer. Är det ngt speciellt som du önskar dig?
Dottern - Ja. En tårta. Med ljus.
Jag - Det tror jag att du får i vilket fall som helst. Men ok. Vilken smak vill du att den ska ha?
Dottern - Lingon.
Jag - (?) Lingon? En lingontårta?
Dottern - Ja.
Jag - Hmm..det kanske blir lite svårt att ordna. Kan du inte ta ngn annan smak. Som jordgubb eller choklad.
Dottern - Ok. Då vill jag ha jordgubb.
Jag (pustar ut inombords) - Det ska vi nog kunna ordna.
Dottern - Vad bra. Då blir min mage glad.
Jag - Kan tro det.
Äntligen Måndag!
Åtminstonde inte ur veckodagssynpunkt.
Så nu är det bara att kavla upp ärmarna, dricka ur kaffet och ta itu med denna dagen så att det kan bli onsdag någon gång.
Tisdagar räknas nämligen inte.
Så.
Godmorgon på er.
Fredagsfräckis
En patient kommer till läkaren och säger:
- Lova att inte skratta.
- Naturligtvis. Jag har jobbat som läkare i 20 år och har aldrig skrattat åt en patient.
Patienten tar då av sig byxorna och kalsongerna och visar upp det i särklass minsta könsorganet läkaren sett.
Det är inte större än en kork till en kulspetspenna.
Läkaren kämpar för att inte börja skratta, men kan inte hejda en fnissning som blir till en ordentlig skrattattack.
I flera minuter står han dubbelvikt med tårar som sprutar innan han kommer till sans och säger:
- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag vet inte vad som tog åt mig. Jag lovar att det inte ska hända igen. Okej, vad har du nu för problem?
- Den är svullen....
Tänk om..
När jag var på väg hem igår så lyssnade jag på radio som vid det tillfället spelade George Michaels Faith.
Och jag fick en vision.
Tänk om man satt på en fullsatt buss.
Det är sent på eftermiddagen.
Folk är trötta och lite griniga efter en tråkig och inte alltför givande arbetsdag.
Plötsligt så börjar den gamla damen längst fram att sjunga till den sexiga killen mittemot henne..
"Well I guess it would be nice
If I could touch your body
I know not everybody has got a body like you"
Den unga tjejen tar vid och börjar sjunga till sin pojkvän..
"But I ´ve got to think twice
Before I give my heart away
And I know every game you play
Because I play them too"
Nu ställer sig främre delen av bussen upp och dansar som värsta gospelkören, varav en liten bebis kör en variant på Kavlis reklam om räkost.
Osv osv...
Kunde inte låta bli att fantisera om detta när jag åkte bussen hem och fnissa litegrann.
Att jag är konstig?
Det mina kära vänner..det bjuder jag på.
Prickar?
Vid busshållplatsen..
Dottern - Mamma..
Jag - Ja?
Dottern - Varför ser du ut så där?
Jag - Va? Hur menar du?
Dottern - Jamen..du har ju prickar. I ansiktet.
Jag (fnissar) - Det kallas för finnar. Det kommer du också att få så småningom.
Dottern - Men jag har det nu.
Jag - Nej, det har du inte stumpan. Och det ska du vara glad för.
Dottern - Okejdå.
Back in business..
Det är något visst med att komma tillbaka till jobbet.
Ta fram ett nytt almanacksblad.
Sörpla på en kopp varmt kaffe.
Hälsa på sina kollegor.
Längta tills arbetsdagens slut.
Allt är med andra ord som vanligt.
Och ändå så är det ganska mysigt.
Undrar varför.
Det magiska ordet..
Dottern - Mamma, jag vill ha en pepparkaka.
Jag - Om du använder det magiska ordet så kanske.
Dottern - Förlåt?
Jag - Nej.
Dottern - Tack?
Jag - Nej.
Dottern (försiktigt) - Bajs?
Jag - Hahahaha
Dottern - Men förlåt då.
Jag - Snälla. Det var snälla jag var ute efter.
Dottern - Jaha. Snälla mamma, kan jag få en pepparkaka?
Jag - Ja, det kan du få.
Dottern - Tack så mycket.
Jag - Varsågod.
