Pettson och Findus



Idag så var vi på bio jag och dottern för första gången.
Blev lite smått kallsvettig när hon redan på det obligatoriska toalettbesöket innan filmen uttryckte sin oro över att det var för mörkt.
På toaletten.
Men en lampa tänd.
Men när hon väl hade fått en, för henne, stor popcornbägare i famnen så gick det bra när vi väl hade kommit in i biosalongen.
Eller bättre än bra.
Hon skötte sig exemplariskt.
Satt tyst och lugn och smaskade på sina popcorn och njöt av den storslagna filmen Pettson och Findus.
När vi väl hade kommit hem så recenserade hon det hela med att säga att det hade varit en himla bra dag.
Och det håller jag med om till fullo.










Namnbyte

På tåget.

Dottern - Mamma, jag kan ju byta namn!
Jag - Eeh, jaha. Vad ska du heta då?
Dotterm - Eeh..jag kan heta..Nasse!
Jag - Nasse?
Dottern - Ja!
Jag - Ok. Så då ska jag kalla dig för Nasse hädanefter då?
Dottern - Ja, det blir bra.
Jag - Ok.

Några minuter senare.

Jag - Kom nu Nasse så går vi.
Dottern - Okejdå.
(Förvånade blickar från medpassagerarna)

Jag - Den felande länken!

http://www.metro.se/2009/05/19/48901/forskarsensation-felande-lanken-hitta/

Eller Världens åttonde underverk.
Går bra vilket som.

Ingen vegetarian här inte..

På väg till affären..

Dottern - Mamma, jag vet vad vi kan äta till middag.
Jag - Jaha, vad då för ngt?
Dottern - En stekt kanin.
Jag - Eeh, ok.
Dottern - Fast inte min kanin.
Jag - Jo, den tar vi. Och helsteker i ugnen med lite grönsaker.
Dottern - Men mamma. Det är faktist ett gosedjur.
Jag - Ok. Ja, då får vi väl ta ngt annat då.
Dottern - Ja. Fast inte ekorrar.
Jag - Nej, kan bli lite svårt kanske.
Dottern - Ja, de ska ju bara vara uppe i träden hela tiden.
Jag - Ja, det är klart. Får bli ngt annat.
Dottern - Ja.


Skrämmande

Varje morgon så åker jag förbi pingstkyrkan med bussen.
Och varje morgon så lyser det ett meddelande i ljusskylten på deras husbyggnad.
Det kan vara ngt i stil med"Jesus går med dig" eller "Var stark" osv.
Idag var skylten släckt.
Jag undrar vad detta betyder.
Och jag undrar vad som händer nu.
Skrämmande.


För tre år sedan


Så var hon liten, söt och mammas lilla monster..

Nu är hon större och söt och till viss del fortfarande ett monster.
Men hon är mitt monster iallafall.
Nåja, makens också.


Hormon cravings

Jag hatar dem.
Det är jobbigt att helt plötsligt utan förvarning finna sig själv dreglandes över en reklambild på pizza.
Eller choklad.
Eller en stor mjuk härlig pös soffa.
Det kan ju vara så att jag bara är hungrig.
Eller sugen på att titta på en bra film.
Men varför göra allting så enkelt.
När man kan göra det svårt.
De borde hursomhelst skjutas.
Eller försvinna ut i rymden.


Vintern rasat!

Njöt av en riktig valborgsbrasa med dito kör igår.
Det var dotterns första, och om hon får bestämma inte den sista.
Detta trots att hon råkade få en glödbit som brände henne på halsen.
Det är min dotter det.
Upp på benen bara.


RSS 2.0