Att ta saken i egna händer.
Igår så satt jag och slog in julklappar.
Även mina egna vilket dotter var, som hon uttryckte sig, väldigt konstigt.
Men det verkade som att hon blev inspirerad.
För några minuter senare kom hon och skulle slå in sina egna julklappar som hon skulle ge bort.
En stund senare så låg det en inslagen luciakrona, en tom saftflaska, en miniräknare och lite pärlor under granen.
Och imorse så orkade hon inte vänta längre.
På en minut så hade hon öppnat alla klapparna som hon slagit in och var så nöjd och glad över alla sina klappar.
( Det här med att hon skulle ge bort dem hade hon glömt bort verkade det som)
Kanske kan göra så varje år.
Låta henne ta några av sina leksaker och slå in själv.
Inte nog med att jag..förlåt tomten slipper stressa ute i julhandeln. Jag slipper slå in dem också.
A winwin situation so to speak.
Får se vad hon säger.
En helt vanlig morgon.
Jag ligger i sängen när dottern kommer in och lägger sig bredvid mig.
Efter en stund så slänger hon upp sin arm och utbrister;
" Mamma. Luktar jag illa här?" (hon pekar på sin armhåla)
Jag (efter att pliktskyldigast ha luktat) ;"Nej. Hurså?"
Dottern - Men ÅÅÅH. Jag vill bli stor och lukta illa som dig.
Jag - Ursäkta !? JAG luktar inte illa. (Slänger upp min arm och armhålan intill henne) Lukta här.
Dottern - Mmm..du luktar persika.
Jag - Exakt.
Dottern - Men vem är det som luktar illa då?
Jag - Det är pappa.
Dottern - Åh. Då vill jag bli stor och lukta illa som pappa.
Jag - I sinom tid stumpan. I sinom tid.
Dina bröst är som svalor som..nähä..inte det..
Det är morgon.
Jag befinner mig halvnaken framför min dotter i badrummet.
Dottern (ngt fundersam) - Mamma..
Jag - Ja?
Dottern - Dina bröst ser ut som de där runda, vita godisarna som är så goda.
Jag - Haha. Tack så mycket.
Dottern - Varsågod.
